FUCK CANCER!

Ikväll tittar jag på galan tillsammans mot cancer och gråter. Jag tänker på alla som kämpar och på de förlorat kampen mot denna jäkla sjukdom, som invaderar våra kroppar utan tillåtelse. FUCK CANCER!

På fredag är det dags för en nytt återbesök och jag kan säga att jag är orolig för att få beskedet att cancern åter har invaderat min kropp. Jag kan säga det att om det skulle vara så tänker inte jag ge upp så lätt, vi har slagits tidigare så jag är beredd för en ny strid. Senaste MR undersökningen visade att allt var borta så NEJ jag har inte fått cancern igen.

Det går inte en dag utan att jag blir påmind på något sätt om min sjukdom som invaderade min kropp för 16 månader sen. För ett år sedan låg jag inne på avd 54 och orkade bara gå på strålningen samt få min cytostatika. När min familj kom på besök så orkade jag vara vaken men så fort de gått så somnade jag. Trötthet var pga behandlingen samt cancern, jag lider fortfarande av trötthet men absolut inte i den bemärkelse som då. 

Idag så lyssnade jag på radio och en av programledarna sa då att hon varje dag har dödsångest och jag blev irriterad på henne och sa till min make att hon lider av ängslan över att dö, inte av dödsångest. Har man upplevt dödsångest så vet man skillnad på det och ängslan. Jag vet vad jag skriver om för jag har upplevt ren och skär DÖDSÅNGEST!!

På återseende!

Min cancer resa!

Idag är det ett år sedan min kamp mot cancern började. Förra året satt jag på en fyra sal på avd 54 på Sahlgrenska och hade fått min cvk och fått den första behandlingen med cytostatika. Så liten jag kände mig då. Idag så förbereder jag mig för tjejmilen och har börjat studera samt börjat jobba, det känns ganska overkligt. Jag har en hel resväska knökfull med erfarenhet som jag ska sortera och packetera för att kunna använda i min roll som sjuksköterska. Cancern tog ett år av mitt och min familjs liv men den ska baske mig inte få ta resten av mitt liv, Fuck you cancer!

Andra ok stämpeln i min Fuck Cancer bok!

Idag så har jag varit på i Göteborg på åter besök på onkologmottagningen och jag fick min andra ok stämpel i min Fuck Cancer bok. Det andra glada beskedet som jag fick var att jag inte behövde ta fler fragmin (blodförtunnande) sprutor :-) Dessa tog jag pga blodproppen jag fick i november.

Var även förbi hos bästa Ung Cancers kontor och lämnade 145 st armband, de var i full gång att göra iordning inför Almedalsveckan, där de ska lansera den nya kampanjen Kolla pungen!

Idag är det exakt sju månader sedan jag gjorde min sista strålbehandling! Tjohoo jag känner att jag borde köpa mig en present idag, typ en symaskin. Jag har börjat sy kläder till mig och min dotter än så länge.

Ha nu en bra helg alla glada läsare.

Lördag och söndag

Igår (läs fredag) var vi och uppvaktade lillebrors fästmö som tog studenten. Kanon väder i Lerum och glada studenter. Vi åt gott och hade det trevligt. 

Vi hade sådann tur att vi hann hem innan lilltjejen kräktes, hej magsjuka men välkommen var du inte. Är så glad att hon inte kräktes hemma hos brosans tjej. Vi sov si så där inatt och har idag njutit av det fina vädret samt planterat vinbärsbuskar.  Imorgon far jag tillbaka till affären och köper fler bärbuskar, svart vinbär och hallon har maken önskat sig.

Idag fortsatte trädgårdspysslandet med plantering av svartvinbär och hallon. Vädret har inte varit lika bra som igår men uppehåll.

Imorgon får jag vara hemma med liten sjuk tjej, hon har inte i skrivande stund kräkts på tjugofyra timmar. Som det ser ut så kommer vi kunna gå på förskolans sommarfest på tisdag em.

Jag kan ibland sitta på min altan och bara njuta av att få uppleva denna sommaren.

Kram.

Onsdag

Idag så tänker jag tillbaka till den dagen när jag fick mitt cancer besked. På hur jag dagen efter åkte till Fonus och hämtade Vita arket för att maken skulle slippa sitta med detta om nu det värsta skulle hända. Jag hade inte i min vildaste fantasi tro att jag 34 år gammal sitta och planera min egna begravning.

Idag skiner solen och jag har köpt nya skor till min dotter, vilket jag trodde att jag inte skulle få göra fler gånger i höstas. Tänka att en så liten grej som att köpa skor till ens barn, kunna leka med henne eller att så frön med henne får en helt annan innebörd.

Har idag varit och hälsat på en liten tjej på sjukhuset som är sjuk och lämnat en kanin till henne från min dotter. Jag hoppas att hon snart är frisk och får åka hem och leka.

Härliga måndag!

Idag har jag jobbet två timmar och haft möte med chefen och handläggaren från fk. Jag har en super bra handläggare från fk, vet att alla inte har fått så bra bemötande från dem.

Jag har idag även gjort i samråd med pt två nya träningsprogram, ett rent styrka och ett rent konditionspass. Tjejmilen here I come.

Familjen har haft en underbar helg med besök av bästa moster/fadder. Hon och H hade super roligt och mysigt medans mamma och pappa var på fest. Lördag var det 8-års kalas för kusinen och i söndags hade vi kombinerat morsdag och födelsedagsfirande för mormor.

Marjo vs maskroser och mossa 1-0.

"I had cancer but cancer never had me" Ung cancer.

Träna!

Idag så är träningsväskan packad igen efter tre veckors ofrivilligt uppehåll på grund av förkylning och antibiotika.

Det är idag 108 dagar till att starten på tjejmilen går. Det ska bli så roligt att springa tillsammans med mina två underbara vänner.

Minisemester!

Ja så kom äntligen dagen då vår länge inplanerade minisemester inträffade. Vilket var resmålet jo Givskud lejonpark samt Legoland, båda resmålen är värd ett besök. Jag kan inte beskriva med ord vad jag känner, är så oerhört glad över att vi kom iväg.

Familjen åkte ner till bästa bonusfamiljen i Halmstad redan på tisdag em och när vi kom dit så åt vi som alltid tacos. Jag kunde äta två buritos utan att få ont i munnen, kanske är svårt för någon att förstå den lyckan som jag känner för detta. På kvällen packades allt in i bilen, hade för semestern till ära fått låna grannens Opel Zafira med sju sitplatser. Barn och mammor var stissiga och förväntasfulla infr den annalkande resan. Uppstigning i ottan för att så tidigt som möjligt komma iväg, det sista packdes in i bilen. Hela resan hade lika gärna slutat på brännskadeavdelningen på Linköpings universitetssjukhus, då lillan fick tack i termosen med varmt tee i. Hur hon fick tag i den är en gåta för alla, den stod i en knuten plastpåse i golvbrunnen bakom förarplatsen och dottern satt bältad i sin bilbarnsstol. Vi trodde först att hon druckit av teet men tack och lov var det inte så, hon fick varmt tee på armen och hon hade som tur var en lång ärmad tröja. Efter kylning och tröst så kunde vi börja vår resa.

Barnen trodde att vi bara skulle gå på Legoland och de fick först veta om lejonparken ett par kilometer ifrån. Stora killen i sällskapet hade först i början svårt att tro på oss att vi skulle gå på zoo också. Efter fem timmar på zoo:t så åkte vi till stugan. Vi hade faktiskt en, fast jag var helt säker på att vi inte hade betalat dispositionen :-) och nu undrar ni säkert vad jag skriver.

Jo jag fick på tisdag kväll för mig när vi skrivit ut bokningsbekräftelsen för stugan att jag inte alls betalat dispositionen, vilket som ni alla redan nu förstår innebär att man inte har någon stuga när man kommer fram. När vi försökte ringa till campingen så var det inget svar. Jag fick panik och tyckte att det var ur bota dumt att det var jag som hade hållit i bokningen av stugan, sedan att det var jag som sa att jag gärna gjorde det är ju en helt annan sak ;-)
Stugan är fin och så även campingen som ligger i Randböldal, kan rekommendera det helt klart. Bara ett tips om ni ska åka till Danmark och hyra stuga det är inte helt säkert att toapapper ingår, så ta med er det.

På torsdag så var det äntligen dags för resans höjdpunkt LEGOLAND, min lilla loppa var helt i exstas när hon såg allt lego. Hon och de två större barnen har åkt karuseller. Vi hade toppen tur med vädret alla tre dagarna, på onsdag kväll när vi kommit fram till stugan så bryter det ut ett åskoväder utan dess like och oj vad det regnar. På torsdag har vi lätt molnigt, sol och 20 grader varmt och på fredag så har vi gassande sol och 25-30 grader varmt.

Vi har skrattat i bilen åt våra män då de trodde mer på gps:n än oss i baksättet som sade "åk tillbaka till rondellen och sväng av tredje avfarten där det stod Givskud!" Men tror ni att de gjorde det NEJ så klart inte. Så efter mycket körande runt i en liten by med vägarbeten med avstängda vägar mm så kom vi ut på samma väg en bit ifrån rondellen. Det roligaste med allt är ju att de tidigare upptäckt att samma gps inte var helt uppdaterad på de nya vägarna i Danmark :-)

Helgen fortsatte sedan hemma hos bonusfamiljen med grillning på dagen och eurovision på kvällen och söndag så var det hemresa och ikväll tittade jag på reprisen av sista avsnittet av Mot alla odds. Vilka starka människor blir så himmla peppad av dem. Nu jäklar ska jag komma igång med träningen igen. 

Jag hade fått ett väldigt fint mail ifrån en för mig okänd mamma vars son hade fått samma cancer som jag och gått igenom samma tuffa jäkla behandling som jag, enda skollnaden var att han var i tonåren när han fick sin diagnos. Jag blir så himla glad över att andra hittar min blogg och läser den.

Långhelg

Tänk vad härligt det är med våren och alla dessa sköna extra lediga dagar som kommer ofta.

Idag har allt gått i förberedelsernas dag, tvätt att tvätta, handla diverse bra att ha grejer samt varit och provat linser. Snart snart så kommer dagen då den efter längtade Legolands resan kommer, på vägen dit ska vi plocka upp fyra extra medpassagerare samt ett besök på safariparken. Vilket äventyr ser verkligen fram emot denna resan. Åhh det ska bli så underbart med en minisemester med härligt sällskap. Först ska det packas en massa och sedan ska hunden lämnas till farfar samt packa bilen.

Igår fick dottern feber så just nu hoppas vi innerligt att hon hinner bli frisk innan avresan. Idag har vi haft städdag i föreningen vi städade vid vår lilla lekplats och oj vad fint det blev nu väntar vi på att de kommer och asfalterar.

God natt alla!

Kom ihåg det är ok att känna!

Kristi flygare.

Idag har jag haft lyxen att både ha maken och dottern hemma. Imorgon är det jag som åker till jobbrt ett par timmar. Vi åkte en sväng till IKEA i Uddevalla dom öppnade i onsdags. Oj så stort det är, handlade lite grann. Spannade in lite tvättstugelösningar samt badrum, lite inspiration inför kommande renovering.

Ibland känner man sig liten och ensam.  Nu tänker ni säkert är hon tokig hon har ju man och barn. Jag älskar dem över allt annat men det är faktiskt så att jag trots dem känner mig liten och ensam.
Har förlorat en hel del vänner efter vägen och det är väl det som gör att jag kännet mig ensam. De vänner jag har kvar idag är jag så tacksam över att de finns med mig.

Har skrivit klart mitt brev till sjukhuset där jag beskriver hur jag blivit bemött. Nu ska jag bara ta reda på vart jag skickar det. 

God natt! ♥

Bröllopsdag!

Idag firar jag och min älskade make läderbröllop (tre år som gifta). Det är helt fantastiskt att jag har varit gift i tre år. För varje dag som går älskar jag honom mer. för tre år sedan vid denna tidpunkten var jag så nervös så att jag nästan kräktes. Vi hade dem bästa man kunde ha hemma och hjälpte oss med allt. Oj vad nervös jag var.

Idag är det vackert väder och varmt ute och jag gör verkligen ingenting, precis så underbart. Snart ska jag hämta lilla loppan på förskolan och jag hoppas att hon är lika smutsig idag som hon var igår. Mitt motto är skitiga barn, lyckliga barn.

Jag går och väntar på antagningsbesked och jag vet inte hur många gånger jag varit inne på studera.nu och tittat, samtidigt konstaterat att det dröjer lite till innan beskeden kommer. Jag hoppas innerligt att jag kommer in och att jag får studera. Det hade varit skönt att kunna göra en kombination av studier och jobb. Mina kära kollegor som läser detta nu, vill jag bara säga var inte oroliga jag kommer inte sluta, jag ska bara komplitera mina kunskaper.



Live, Laugh, Love!

Kom ihåg det är ok att skratta och känna glädje! (ung cancer!)

Världens bästa måndag!

Idag är som många redan vet världens bästa måndag. Jag älskar just denna måndagen, kommer att gilla måndagar långt fram igenom. Jag fick ett brev ifrån min onkolog på Sahlgrenska att röntgenläkaren som granskat bilderna inte hittar några spår efter tumören eller metastaserna.

Detta ska jag fira snart med en resa till Legoland med världens bästa extra syster med familj. När vi bokade hela resan för ett par månader sedan så ska jag ärligt talat säga er att jag inte trodde att jag skulle orka åka. Men tänk så fel jag hade.

Idag har jag haft ett väldigt givande samtal med min chef samt vice chef (heter något annat men kommer inte på det just nu). Vi pratade om lite oöika arbetsuppgifter jag ska göra, ser fram emot att få sätta tänderna i dessa upphigter. Sedan ska jag gå upp i arbetstid, så jag kommer börja jobba 25% :-) Just nu känns det som att jag ganska snart är uppe i 50%.

Nu kan jag äntligen börja träna igen, tog sista antibiotikan igår. Nu så tjejmiöen här kommer jag.

Imorgon ska jag absolut inte göra någonting, bara vara hemma, kanske att jag prövar ta några löpsteg.

God natt.

FUCK CANCER!

Super måndag!!!

Veckan kunde inte börjat bättre.

4 maj 2013

Hej igen!

Oj vad det händer saker i mitt liv just nu. Jag har börjat arbetsträna och försöker komma tillbaka i arbetslivet, jag tar en dag i taget. Jag arbetstränar mån, ons, fre 8-10, jag har enbart administrativa arbetsuppgifter och ingen patientkontakt. Det känns skönt att börja lugnt och i min takt, har nog redan sagt det men jag har en super bra handläggare på försäkringskassan. Jag vet att det inte är alla som har en så bra kontakt med försäkringskassan utan får strida för sina rättigheter.

Jag har börjat skriva på mitt brev till hemsjukhuset där jag berättar min upplevelse av vården jag fått. Det är än så länge tre sidor långt. Det känns skönt att ha fått skriva av sig allt, nu ska jag bara skicka dem till ansvarig chef. En dag så ska jag skriva en anmälan men just nu så lever jag bara mitt liv och njuter av att faktiskt leva och få vara tillsammans med min dotter, make och hund. Tänk att man behöver vara med om något allvarligt för att man ska ta vara på sitt liv. Jag tycker ändå att jag inte tog något för givet innan jag blev sjuk.

Bara tänk att jag och min fantastiska dotter fick chansen att så frön i år, nu har de börjat komma upp ur jorden och jag bara älskar att se henne spraya dem med vatten. Jag är så lycklig att jag fick uppleva min dotters första kosläpp, den blicken och hennes exalterade rop "mamma, mamma titta kossan!"
Jag kan inte beskriva min lycka över att få uppleva varje dag med min familj.

Idag har jag stått och sålt på barnloppisen på dotterns förskola och jag fick sålt en del, men framför allt har jag haft SÅ trevligt och roligt. Dagen avslutades med bowling med kollegorna och det var väldigt roligt och trevligt. Sedan gick det inte så bra på bowlingen men det spelar mindre för jag hade så roligt. Nu är jag ganska trött. Det är väl ett av det jobbigaste med cancer är fatiguen. Jag kan bli trött av det minsta lilla och en annan dag blir jag inte alls trött. Det är väl något jag med tiden lär mig att handskas eller så gör jag inte det.

Idag har jag fått höra av flera personer så fina ord, jag kanske inte visar er hur mycket jag uppskattar dessa ord men jag vill att ni ska veta att det värmer i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är!

Nu orkar jag inte skriva mer, det kommer mer när energin är tillbaka.

FUCK CANCER!

Är det meningen att livet bara ska fortsätta?

Oj vart ska jag börja, jo jag börjar att berätta om beskedet jag fick i fredags. Var på återbesök hos min onkolog i fredags och behandlingen jag fått under hösten har tryckt bort alla metastaser samt huvudtumören. Detta innebär att jag är cancer fri just nu, blir ju kontroll rtg varje år och först efter fem år blir jag frisk förklarad. Har haft svårt att ta in all denna information, låter kanske konstigt men för drygt åtta månader sedan trodde jag verkligen att jag skulle vara en av de som Laleh sjunger om i sin låt "some die young."

Hade visa dagar panik över att jag inte var redo för att dö och visa dagar levde jag så normalt jag kunde. Hela mitt och min familjs liv ställdes på paus. En paus som varat i åtta månader och är det nu meningen att man bara ska ta upp livet där vi var för åtta månader sedan när vi pausa!? Får väl helt enkelt ta en dag i taget och se vad den har att erbjuda.
Jag ska på torsdag ha möte om att börja arbetsträna, åh vad jag ser fram emot detta både med glädje och lite skräck. Jag vet ju att jag absolut inte är samma tjej/kvinna som jag var för nio månader sedan då jag gick på semester. Det slutade med en kamp om mitt liv, inte riktigt vad jag planerat den sommaren. Nej det finns väl ingen som planerar att man ska få cancer och kämpa för sitt liv heller. Något jag lärt mig denna resan är att inte ta något för givet, leva för dagen man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda och då kan det redan vara försent.

På min resa så har jag träffat och lärt känna via organisationen Ung Cancer, helt underbara människor som haft eller som precis fått sin cancer diagnos eller de som fått sitt första, andra, tredje återfall. För er alla kommer jag den 7 september springa tjejmilen och jag kommer tänka på er varenda steg jag tar.


Den stora frågan just nu färdig är precis som rubriken lyder. Är det meningen att livet bara ska fortsätta nu?

Tre månader efter!

Idag är det tre månader sedan som jag avslutade cellgift- och strålbehandlingen, oj vad tiden går.

Jag har idag pysslat med vän och familj armband till Ung Cancer, det blev 185 armband.

Jag har tagit bort det sista morfinplåstret sen några dagar sen, i måndags var jag på rtg och gjorde en kontroll MR för att se om behandlingen hjälpt. Nu vet vi ju att den visuella "besiktningen" va bra, men själv klart är jag nervös. Om en vecka får jag reda på svaret när vi åker ner till onkologen.

På måndag ska jag ringa till mottagningen då jag tror att jag har magnesium brist, detta pga domningar, som myrkryp eller som att händer och fötter sover.

Jag älskar min familj!

Fredagsmys!

Oj nu är det ett tag sedan jag skrivit. Jag har avslutat strål- och cellgiftsbehandlingarna, det var tufft i slutet. Blev inlagd på sjukhuset de tre sista veckorna för nutrionsproblem, jag fick en sond där jag fick sondvällingen och alla mediciner. Jag blev väldigt brännskadad i mun och hals så jag kunde inte svälja något, inte ens saliv. För att fixa de sista strålbehandlingarna fick jag ta en del lugnande mediciner för jag fick panik då de satte masken på plats. Anledningen var den att jag svullnat så om halsen så det kändes som jag skulle bli strypt. Masken var ju så himla bra formad efter mitt ansikte. Jag blev väldigt trött och orkade bara gå mellan sängen och toaletten vilket resulterade i att jag fick en propp i lungan. Så nu sticker jag mig själv varje kväll för att ta blodförtunnande medicin, vet bara att det kommer jag få göra till juni och sedan får man se. Allt beror på hur det är med cancern, alltså om de fått bort allt.
I torsdags fick jag den första ok stämpeln, läkaren kunde inte se någon tumör i nasofarynx och heller inte känna några metastaser på halsen. Nu väntar första MR-röntgen i slutet av februari.

Under hösten har jag kommit i kontakt med den underbara organisationen Ung cancer och tack vare deras pärlor har långa tråkiga dagar på sjukhuset och hemma räddat mig. Jag har än länge gjort över 100 armband, detta tillsammans med min lillasysters hjälp samt min underbara vän och tillika syster. Tack så mycket för hjälpen!

Nu är målet att börja träna inför tjejmilen, det ska bli så roligt att äntligen få sprungit detta lopp, har ju bara tagit sex år. Behöver bara komma igång med att äta vanlig mat och inte bara soppor samt smothies.

Idag har jag köpt 100 meter på Vasaloppet för Hjälp Sara/Emma åka Vasaloppet, gruppen finns på faceboook, de insamlade pengarna går till Ung Cancer.

Kom ihåg att det är ok att känna och skratta, även när det är tungt. Kram!

FUCK CANCER!