En bra dag!

Alla dagar är verkligen olika, ibland är jag så pigg så jag nästan glömmer bort hur sjuk samt vilken jädrans kamp jag genom gick för 1,5 år sedan. Sedan kommer dagar som igår och bara påminner mig om vad jag har varit igenom. Hualigen vad trött man kan vara. 

Var jag inlagd på sjukhuset för att jag fått infektion i stämbanden och luftröret vilket gav mig andningsbesvär, är nu äntligen tillbaka och ska börja träningen inför Göteborgs varvet 17 maj.

Idag har jag haft en bra dag, ligger i fas med mitt skolarbete, inhandlat min födelsedagspresent till ett av mina älskade syskonbarn. Tittar på Helt sjukt och känner igen mig i det mesta som Oldsberg berättar. Jag blir bara mer övertygad om att jag ska gå vidare till patientnämnden, allt för att inte någon annan ska behöva drabbas av samma bemötande och utredning som jag fick. Jag blir så förbannad att de formligen hotade mig till livet i cirka fem månaders tid och att jag fick tvinga mig till en operation för att ta bort lymfkörteln som "bara" var en infektion efter att jag varit förkyld. Men hallo det är väl inte bara en infektion om den växer hela tiden. Jag kan fortfarande förundras över att om man inte kan läsa ett röntgen svar, att man istället för att konsultera en kollega ger beskedet det är ingen cancer. Jag tycker det är märkligt att en annan läkare på samma bilder kan se metastaser på båda sidor om halsen och en tumör bakom näsan. Hade jag inte tvingat dem att operera bort lymfkörteln så hade jag inte suttit här idag.

Fyra år!

Det är ett tag sedan jag skrev. Mycket har hänt sedan sist. Familjen utökades med lillasyster Sigrid för nio månader sedan. Helt fantastiskt att vi berikades med henne trots allt vi varit med om. 

Imorgon är det dags för okulär besiktning vad som sker då är att förutom att känna på halsen så tittar de med ett fiberskåp ner i näsan. Vet inte ärligt vilket som är obehagligast bedövningssprayen eller slangen de för ner i näsan. Efter att ha tänkt efter är det bedövningen som är värst.  Då maken är sjuk så följer min underbara lillasyster med som support. 

Vad har mer hänt... Vi fick låta vår trogna älskade Leo (ridgeback) flygga till de sälla jaktmarkerna dagen innan min födelsedag. Som Hildur säger nu är han Gabriels hund och en dag så är vi alla tillsammans igen. 

Vi är mitt uppe i bygglovsansökan för att bygga vårt drömhus :-) det är en spännande resa som går parallellet med min andra resa. Den om hur jag ska lära mig leva med den nya Marjo som kom efter cancern. Hon med ångestproblematik, deprission, matbekymmer.