Oj nu är det ett tag sedan jag skrivit. Jag har avslutat strål- och cellgiftsbehandlingarna, det var tufft i slutet. Blev inlagd på sjukhuset de tre sista veckorna för nutrionsproblem, jag fick en sond där jag fick sondvällingen och alla mediciner. Jag blev väldigt brännskadad i mun och hals så jag kunde inte svälja något, inte ens saliv. För att fixa de sista strålbehandlingarna fick jag ta en del lugnande mediciner för jag fick panik då de satte masken på plats. Anledningen var den att jag svullnat så om halsen så det kändes som jag skulle bli strypt. Masken var ju så himla bra formad efter mitt ansikte. Jag blev väldigt trött och orkade bara gå mellan sängen och toaletten vilket resulterade i att jag fick en propp i lungan. Så nu sticker jag mig själv varje kväll för att ta blodförtunnande medicin, vet bara att det kommer jag få göra till juni och sedan får man se. Allt beror på hur det är med cancern, alltså om de fått bort allt.
I torsdags fick jag den första ok stämpeln, läkaren kunde inte se någon tumör i nasofarynx och heller inte känna några metastaser på halsen. Nu väntar första MR-röntgen i slutet av februari.
Under hösten har jag kommit i kontakt med den underbara organisationen Ung cancer och tack vare deras pärlor har långa tråkiga dagar på sjukhuset och hemma räddat mig. Jag har än länge gjort över 100 armband, detta tillsammans med min lillasysters hjälp samt min underbara vän och tillika syster. Tack så mycket för hjälpen!
Nu är målet att börja träna inför tjejmilen, det ska bli så roligt att äntligen få sprungit detta lopp, har ju bara tagit sex år. Behöver bara komma igång med att äta vanlig mat och inte bara soppor samt smothies.
Idag har jag köpt 100 meter på Vasaloppet för Hjälp Sara/Emma åka Vasaloppet, gruppen finns på faceboook, de insamlade pengarna går till Ung Cancer.
Kom ihåg att det är ok att känna och skratta, även när det är tungt. Kram!
FUCK CANCER!
