Familjeutflykt!

Idag var det den stora familjeutflykten till Sahlgrenska. Ja nu undrar ni om strålningen gjort mig tokig men nej inte alls. Först hade jag som vanligt min strålning på för middagen och sedan hade dottern ett återbesök till ortopedmottagningen kalla det för tre månaders besiktningen av hennes lilla tå. Den blev godkänd och nästa besiktning av samma lilla tå blir om sex månader. Läkaren var nöjd med läkningen och att den nya lilla knölen vuxit bort.

Jag fick vara med om att datorn som styr strålnings apparaten hängde sig och jag fick ligga lite extra länge med masken men det gick bra.

Vi åkte med Ronden ner till Sahlgrenska och lagom i Lilla Edet ser jag hur dottern är illamående, det enda jag fick snabbt under hakan var mina händer och sedan kräktes snäckan, inte lätt när man blir åksjuk. Hon hämtade sig snabbt och ned lite rena kläder på kroppen så fortsatte resan.

Ikväll skickade jag iväg maken på rollspel hos min lillebror, hans kompis R och min lillasysters sambo. I utbyte fick jag min lillasyster, vilket kapp jag gjorde. Vi har myst med godis och roliga spel på Ipaden.

Imorgon väntas storasyster med familj hit och så ska höstmarknaden besökas och sedan till kvällen väntas en god middag bestående av min potatisgratäng, gräddsås samt kött till middag.

God natt!

Pssst: kom ihåg att det är ok att skratta och känna glädje.

Andra veckan!

Nu är jag inne på min andra vecka av strålbehandlingen, det har gått bra så här långt. Jag börjar känna av i halsen, lite skrovlig, smärtlindringen hjälper bra och har även börjat smörja ansiktet två gånger i veckan med en kortison salva. Ni som undrar hur det är ta en tub vasselin och smörj sedan ansiktet ;) Kan meddela att finnarna dansar av glädje :), inte de som bor i vårat kära grannland.

Jag kan snart också berätta utförligt hur nya E45 ser ut, då jag åker där varje dag med Ronden. För er som inte vet vad ronden är så är det en fantastisk buss som startar sin resa varje morgon i Åmål och som efter beställning stannar, tar upp mig i Vänersborg och kör sedan till Sahlgrenska sjukhuset. Jag är så tacksam över denna buss och den servicen man får av personalen ombord, utan den hade jag absolut inte orkat åka fram och tillbaka (20 mil) varje dag i sex veckor.

Förra måndagen alltså den femtonde oktober fick jag även cytostatika och träffa den helt underbara sjuksköterskan K. på onkologmottagningen, vilken härlig tjej, vi hade mycket att prata om. Hon tog sig tid att lyssna och även att bara vara där. Jag kommer var tredje vecka gå dit för att få cytostatika.

Personalen på rum tio på strålningen är helt fantastisk. Alltid glada och trevliga. En liten anekdot till alla som läser. Lite bakgrunds fakta först. När jag strålas ligger jag på en brits med ett litet nackstöd och sedan sätter de på mig min personliga mask. Den är gjuten efter mitt ansikte och täcker hjässan och hela bröstkorgen. Så masken är alltså personlig. Så till anekdoten igår försökte ingenjören på rummet att sätta på mig masken och jag kände ganska omedelbart att något var fel. Börjar skratta och säger att nu är det som är fel för så här konstigt har det inte känns tidigare. Varav ingenjören försöker korrigeringar läget och ber mig flytta på mig men efter en liten stund konstaterar han lite röd i ansiktet att ups det var fel mask. Kanske inte alls lika roligt att läsa anekdoten men desto roligare var det på riktigt, tänk vad lite det behövs för att man ska bryta totalt i ett skratt anfall.

Vi har även i torsdag på en så fin och ljus begravningsgudstjänst av makens älskade älskade mormor. Den var lika ljus och fin som mormor. Fick träffa en hel del släkt på min makes sida som jag aldrig träffat förut. Dottern vår var med och hon skötte sig så bra och hon charmade alla, men hon tyckte ändå kusinerna E och F var bäst. Jag fick även höra att jag hade samma djävlar anamma i mig som makens mormor. Jag vet att mormor var förtjust i mig men den dagen fick jag verkligen veta hur mycket hon tyckte om mig. Jag är så oerhört tacksam för att fått lära känna denna underbara människa som hon var och kommer ha med mig mycket nyttigt från henne. Är så tacksam att hon aldrig förstod hur sjuk jag är, det hade knäckt henne totalt. Sista tiden var hon inte alls med oss. G. tog emot henne när hon kom upp till himlen och nu har de så bra ihop och tar hand om varandra.

Detta var nog ett av mina längsta inlägg.

Ett sista ord på vägen "kom ihåg det är ok att skratta och känna glädje!" (ung cancer!)

Ett mål på vägen!

Jag har idag fått ännu ett mål att se fram emot och det är Ung Cancer festen den 30 november. Jag hoppas innerligt att jag kan gå på den och min underbara älskade vän sa idag att hon skulle följa med. Tjohoo!

15 oktober

Då var dagen här, dagen när nästa etapp i min långa väg mot mål. Den 28 november har jag fått 33 stråldoser och tre celgiftskurer och förhoppningsvis för sista gången. Trött som bara den men har som tur är fått en säng på onkologmottagningen, så att jag kan vila när det behövs. Har med mig min virkning och iPad vilken min make tagit ner spel som är helt beroende framkallande. Jag är nästan klar med min julkrubba, har enbart kanten till turbanen och julkrubban kvar. Lägger upp en bild sedan när den är klar. Har införskaffat mig mönster till ett luciatåg, så sysselsatt kommer jag vara.

Igår fick jag gjort ca 30 st armband till Ung Cancer, varav maken gjorde två :)

Imorgon behöver jag inte stiga upp lika tidigt som idag, ska vara nere på strålningen 10.20, åker med ronden dit och hem.

Hur var då att få strålning, kändes ingenting, det var tre runda saker som åkte runt mig och strålade på nio olika ställen.

Dagen före!

Imorgon är det dags att starta med strålningen, känns lite spänt och nervöst. Dagen har spenderat dagen med familjen och kvällen har jag gjort armband åt Ung Cancer. Tidig uppgång imorgon, taxin kommer 05.45.

4 oktober

I tisdags var jag ner till Sahlgrenska för att göra masken som jag ska ha på mig när jag strålas. Slut resultatet var en mask som såg ut som munks skriet :). Sedan på kvällen var jag på pyssel kväll hos Ung Cancer, detta var så roligt och vilket jobb de gör. All eloge till tjejerna Hanna, Jennie och Johanna. Jag är så glad att jag hittade till denna föreningen. På måndag får jag mina beställda varor från dem, kommer bli så snygg i mössan.
Hann vara hem till min älskade pappa som lagade en helt underbar makaronilåda. Tack igen pappa.

Igår var jag hemma och fortsatte på min tillverkning av julkrubban nu är Josef, Jesus barnet och Maria klara. Är så nöjd med dem.

Var inte helt på topp igår, många tankar surra i huvudet så som hur kan en människa drabbas av så mycket, räcker det inte med att man förlorat ett barn. När nu ska man få denna jävla skit sjukdomen också. LIFE SUCKS! Kan man säga, men jag kommer inte ge mig i första taget. Funderar mycket också på vad jag ska göra när jag är klar med min behandling. Känner mig lite mätt på sjukvården, missförstå mig inte jag älskar min nuvarande arbetsplats och saknar mina kollegor. Natten var inte helt bra heller då dottern var vaken mellan 01-04.30 tillslut somna hon.

Idag ska jag fortsätta med julkrubban, ska även till vc och lägga om cvk:n. Idag blir jag bjuden på lunch och fika hemma hos min kära kollega, ska bli så roligt att träffa henne.

Ha nu en bra dag alla!

1 oktober

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg.

Jag har nu avslutat den andra långa cytostatikakuren, nu är det bara en dagars kurerna under strålningen kvar. Även denna gången mådde jag bra, inget illamående, så skönt.

Vad har jag gjort för att fördriva dagarna med. Jo jag har lärt mig att virka, tack mamma och stora syster för det. Så nu har jag gjort ett monster som grannens 18 åring fick i födelsedags present tillsammans med en orkidé och en flaska xider. Har nu påbörjat en julkrubba och där är Maria och Josef klar, Jesus är just under skrivande tidpunkt under produktion, en figur per dag tar det.

Imorgon bitti bär det av mot Sahlgrenska för att göra förberedelser inför strålningen. Känns lite märkligt men så skönt. Jag har små delmål på vägen. Den första är att kunna vara med på minnesgudstjänsten som är vid allhelgona helgen, andra är kunna fira julafton hemma och den sista kunna ha 2 års kalas i januari för dottern.

Ha det nu så bra alla och sköt om er.