Oj vart ska jag börja, jo jag börjar att berätta om beskedet jag fick i fredags. Var på återbesök hos min onkolog i fredags och behandlingen jag fått under hösten har tryckt bort alla metastaser samt huvudtumören. Detta innebär att jag är cancer fri just nu, blir ju kontroll rtg varje år och först efter fem år blir jag frisk förklarad. Har haft svårt att ta in all denna information, låter kanske konstigt men för drygt åtta månader sedan trodde jag verkligen att jag skulle vara en av de som Laleh sjunger om i sin låt "some die young."
Hade visa dagar panik över att jag inte var redo för att dö och visa dagar levde jag så normalt jag kunde. Hela mitt och min familjs liv ställdes på paus. En paus som varat i åtta månader och är det nu meningen att man bara ska ta upp livet där vi var för åtta månader sedan när vi pausa!? Får väl helt enkelt ta en dag i taget och se vad den har att erbjuda.
Jag ska på torsdag ha möte om att börja arbetsträna, åh vad jag ser fram emot detta både med glädje och lite skräck. Jag vet ju att jag absolut inte är samma tjej/kvinna som jag var för nio månader sedan då jag gick på semester. Det slutade med en kamp om mitt liv, inte riktigt vad jag planerat den sommaren. Nej det finns väl ingen som planerar att man ska få cancer och kämpa för sitt liv heller. Något jag lärt mig denna resan är att inte ta något för givet, leva för dagen man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda och då kan det redan vara försent.
På min resa så har jag träffat och lärt känna via organisationen Ung Cancer, helt underbara människor som haft eller som precis fått sin cancer diagnos eller de som fått sitt första, andra, tredje återfall. För er alla kommer jag den 7 september springa tjejmilen och jag kommer tänka på er varenda steg jag tar.
Den stora frågan just nu färdig är precis som rubriken lyder. Är det meningen att livet bara ska fortsätta nu?
Så skönt att höra att du fick bra besked. Som svar på din fråga kan jag bara säga att nej, livet kommer inte att fortsätta som vanligt. Du kommer att känna att en hel del av det du såg som problem innan inte är något att hetsa upp sig över. Att ha fått den stora gåvan att få vara kvar hos sina nära och kära är det viktigaste. Visst efter ett tag börjar man gnälla över den jobbiga förkylningen man fått igen men hela inställningen till livet förändras. Du har bland annat fått en insyn i hur det är att vara svårt sjuk vilket kommer att hjälpa dig i ditt arbete. Det kommer att bli bra. Naturligtvis kommer det under en lång period komma upp och nergångar. Man har mycket att bearbeta som inte orkats med när man är mitt uppe i behandlingar. Du kommer trots detta vara mycket starkare när du landar i dig själv igen. Massom med kramar från Maria O.
SvaraRaderaÅh tack Maria för din fina kommentar. Kram.
SvaraRadera